Etikettarkiv: resa med barn

Hemma…

Efter en dryg vecka, fint men intensiv, är vi hemma igen. Emil är oftast kung på att åka tåg, och var väl det till viss del idag också. Bortsett från att han var överaktiv samt kräktes ner mig vill säga.

Win some, loose some.

Snart dags för scoutläger

Nu är jag och Emil nere i Skåne. Här ska vi träffa familj, hänga med kompisar och gå på scoutläger. Resan idag då? Jag hade förberett mig på kaos, jag var ju själv med Emil och Bamse, men förbluffande nog så gick det jättebra. Emil var lugn, satt och tittade ut länge, åt, lekte med ipaden, fick lite godis och lekte lite till med ipaden. Helt plötsligt insåg jag att han satt och sov, så då la jag honom ner. Bamse sov vid mina fötter och helt plötsligt sov jag också. En väldigt stillsam resa. Gör om det där i en bil liksom. Älskar att åka tåg!

Sen vi kom fram har vi hunnit bada, hänga med kompis Linda och jag har hunnit springa en nätt runda på 6 kilometer. Livet är fint här, fast vi saknar David som är kvar i Stockholm! På lördag är det dags för Krut 2013!

Emil_scoutläger_1 Emil_scoutläger_2 Emil_scoutläger_3

Skitiga knän, matlagningshjälp och lägerbål från förra sommarens fantastiska läger.

Restips: Amsterdam, min bästa stad! Weekendstad som fungerar både med och utan barn.

Jag har varit i Amsterdam två gånger. En gång tillsammans med David, före Emil, och en gång nu i vår tillsammans med Emil när vi hälsade på min syster. Och jag säger såhär: jag älskar Amsterdam! mysigare stad får man leta efter, och det är onödigt, för bättre blir det ändå inte!

Om alla i sällskapet är vuxna är Amsterdam en toppenstad för en långweekend, det är en storstad som inte är för stor – det går att gå i stort sett överallt (vi åkte bara kollektivt när vi skulle från och till flygplatsen) och staden är inte så stor att man känner sig frustrerad efter en helg för att man knappt har hunnit se något, samtidigt så tar det inte slut på saker att se heller. När jag och David var där så var vi på Van Gogh-museet, Heineken experience och Anne Franks hus. En bra mix av konst, öl och historia. Vi åkte även kanalbåt och promenerade längs mysiga gator.

Många säger att Amsterdam är en ganska barnovänlig stad och med Emil blev det ett annat tempo, av förklarliga skäl, men det fanns ändå saker att hitta på och inte heller den gången hade vi tråkigt. Mina bästa tips när du reser till Amsterdam med barn är:

  • Hitta en uteservering, ät pannkakor och titta på båtarna som ligger längs kanalkanterna.
  • Köp picknick och spring runt en hel dag i fantastiska Vondelpark.
  • Besök den populära och fantastiska Albert Cuyp-marknaden, köp Churros och festa loss bland alla roliga stånd som säljer både roliga prylar och ätbart.
  • Gå till biblioteket och lek loss, biblioteket ligger nära centralstationen i Amsterdam och hela nedre plan är en barnavdelning där man kan leka, titta på böcker, klättra och sitta i roliga stolar. Sedan finns det flera restauranger i bibliotekesbyggnaden så besöket kan avslutas med lunch eller middag eller både och.
  • Besök Amsterdam Zoo. Det gjorde inte vi, men det brukar ju funka med barn.
  • Gå på museum, om barnen är i rätt ålder. Annars skippa det.

Nackdelar då? Jo, jag fattar att staden upplevs som barnovänlig, bland annat pga rätt trånga gator vilket blir bökigt för familjer där man helst vill ha koll på alla som försöker rymma. En sak som kan vara bra att tänka på är att husen är supersmala i Amsterdam (men höga) och därför är även trapporna smala och branta – vilket inte rimmar så väl med att ha en barnvagn. Jag höll på att få hjärtattack när jag skulle baxa in mig själv, Emil och vagn i systers lägenhet. Här kan det vara läge att stämma av detta med var ni ska bo.

Har du varit i Amsterdam? Med eller utan barn? Dela med dig av dina tips!

IMG_20130512_124253Träd i vondelparkTräd i Vondelpark Churros i Amsterdam Biblioteket i Amsterdam Hus Vondelpark Vondelpark

Amsterdam är för övrigt en väldigt ren stad, inte så konstigt med tanke på den enorma mängden papperskorgar överallt. Sjukt bra grej!

Här skulle det varit en utvärdering av Marmaris och vårt hotell, men jag orkar inte.

Jag hade tänkt skriva ett lite längre inlägg om resan, men jag orkar inte göra det just nu. Jag har gjort paj ikväll som vi ska ta med när vi seglar i helgen och det tog liksom ca 3 gånger så lång tid som jag hade tänkt, och nu är jag trött och jag måste hinna ut med Bamse innan jag somnar framför datorn. Men det kommer ett lite längre inlägg om resan i någon form, kanske imorgon, kanske på söndag. Vem vet. Så länge så bjuder jag på några bilder till. För det har jag hunnit med minsann, jag har sorterat ut de 200 pärlorna bland horderna av bilder från veckan i Turkiet. Strongt gjort tycker jag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Livet alltså. Hur perfekt kan det inte vara ibland?

DSC_0086

Gungbräda, ny favorit!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nästan hela familjen på bild. Lite av pappan saknas.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Buspappan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gömmer sig under vattnet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kan leva så länge!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bygger sandslott.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Går kvällspromenad längs havet.

20130607_194224Kastar 86384051075420345203 miljoner stenar i havet.

Det är en helt okej tillvaro det här

Semester alltså. Så min grej! Och Turkiet och Marmaris levererar över förväntan.

Vårt hotell ligger vid strandpromenaden i Marmaris fast en bra bit upp vilket gör att det är lugnt och trevligt. (Dock en bit att gå för att komma till ”stan” men det är nog mest ett plus.) Vi har ett mysigt litet poolområde och på andra sidan strandpromenaden ligger den tillhörande stranden.

Dagarna går ut på att växla mellan poolen och stranden. Emil älskar att kasta stenar i havet och simma runt i poolen med valfri förälder. Han har uppfunnit en ny lek som går ut på att kasta mössan i poolen och så ska vi jaga den. Vi hävdar bestämt att mössan hör hemma på huvudet men vi blir nedröstade varje gång. Vi ägnar oss också åt att äta gott (även maten är över förväntan för att vara all inclusive), promenera längs stranden och läsa böcker i skuggan när Emil sover efter lunchen. Igår gjorde vi utflykt till marknaden vilket innebar lång, skön promenad, lek på lekplats, bad på ny strand, middag ute och skön kvällspromenad hem.

Efter utflykten igår tar vi det lugnt idag. Det är molnigt och därmed inte så jättevarmt så vi hänger i lobbyn jag och Emil (det är bara här det finns wifi). Jag ägnar mig åt mina sociala medier och han tittar på Teletubbies på plattan. David har nog somnat på rummet. Snart är det lunch och efter det satsar vi på en promenad med förhoppningar om lite mer sol i eftermiddag.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Ja, vi kom hem också!

Nu är vi hemma igen. Eller, vi kom hem i förrgår kväll men igår var en helt galen dag på jobbet så tiden bara försvann.

Resan hem gick först bra sen åt pipan. Emil var så lugn och sansad och det var så skönt… Ända tills han kräkte ner först mig och sen David  och vi förstod varför han hade varit så lugn… Det var ett äventyr till tågresa, minst sagt, torka torka torka kräk, byta kläder, skynda för att skona resten av vagnen, klappa på lilla Emil som tyckte att livet var pest och var hur trött som helst. Och försöka hålla koll på Bamse. Men, det gick bra ändå till slut, jag har varit med om värre, och när vi kom av tåget blev allt bra på ett ögonblick. Sen somnade Emil i vagnen på väg hem och sov till åtta morgonen därefter.

IMG_20130401_184300

På perrongen på väg på tåget. Emil i ergon vilket avsevärt underlättar av- och påstigning. Innan allt gick åt pipan.

Kvällens tågresa i siffror

Vi börjar närma oss Hässleholm och slutet på kvällens tågäventyr. Här kommer en liten sammanfattning av kaoset.

Antal längder sprungna i mittgången: ca 167
Antal kladdiga handavtryck på tågfönstret: 5
Antal charmade medpassagerare: ca 36
Antal vettskrämda diton: betydligt fler
Antal mutor: oräkneliga
Antal bordsgrannar som flytt till bistron: 1
Antal sovande barn: 0
Antal totalt utslagna föräldrar: 2

image

image

Tulpaner och kanaler, här går det undan!

I går eftermiddag när mina kollegor diskuterade sin sommarsemester så fick jag feeling. Igen. Jag älskar att resa och jag älskar att ”passa på”. Emil blir ju två i sommar, och barn under två åker allt som oftast gratis på flyg och bor gratis på hotell. Det är alltså nu vi ska passa på att resa, innan Emil blir ganska dyr i förhållande till sin storlek.

Sedan tidigare har vi en semestervecka i Turkiet bokad i början av juni. (Hit ska vi.) Och igår slogs jag av en brännande längtan av att åka tillbaka till Amsterdam, och framförallt att hälsa på min syster som lämpligt nog bor där.

Så vi konfererade lite, jag och syster, jag stämde av med jobbet och med David. Och helt plötsligt så var långhelgen för mig och Emil bokad.

Hur hände detta?

Nu är jag ömsom panikslagen över att jag ska resa själv med Emil, ömsom helt överlycklig över att vi faktiskt kommer att komma iväg. Jag drömmer om väderkvarnar, tulpaner och kanaler i ljumma maj. Det kan nog bli fint det här!

Sist vi var i Amsterdam. Innan Emil fanns. Hösten 2010.

En kanal. Typiskt Amsterdam.

Tulpaner. Också typiskt Amsterdam. (Lånad bild.)

Hemma!

Ja, alltså, hemma i mitt andra hemma. Nu är vi nämligen i Skåne, hos mamma, och jag känner mig som femton igen när jag sitter upp framför datorn sent och spelar Sims. Med den lilla skillnaden att när jag faktiskt var femton hade jag inte en bebis sovandes i rummet bredvid…

Igår åkte vi tåg, jag och Emil, och en vagn, en skötväska och en JÄTTEstor väska. Jag kände mig som en hel cirkus. Men, det gick bra, både resan och avstigningen själv med all packning. Resan var lite svettig och jag matade Emil mer eller mindre konstant med russin, riskakor, äppelbitar och smoothie. Han var glad nästan hela tiden och ägnade sig åt att klättra upp och ner ur sätet och att försöka få tag i och äta upp mina hörlurar.

När jag skulle av så slängde jag upp Emil i ergon, hängde skötväskan om nacken och tog väskan i en hand och vagnen i den andra. Sen slängde jag mig av tåget och mötte upp mamma som hjälpte mig sista biten hem. Det gick bra att gå av själv men att montera Emil i selen på ryggen när tåget krängde – ja det var ett äventyr! En gång fick vi avbryta för att Emil inte hjälpte till men det gick till slut. Publik hade jag också, hälften såg imponerade ut och hälften skräckslagna.

Emil hade ett alldeles eget säte, och tur var det, annars hade det blivit trångt!