Kategoriarkiv: Barnkläder

Hej Zara, är ni dumma i huvudet eller har ni bara otur när ni tänker?

Via Alfva hittade jag bilden nedan på en tröja som idag finns i Zaras sortiment. På barnavdelningen, för pojkar (deras sortering, inte min) mellan 3-36 månader. Idag, inte för 30 år sedan. Vi behöver alltså ta det här igen…

Från sekunden vi föds börjar vi peppras med förväntningar på hur vi ska vara beroende på om vi föds med snopp eller snippa. Vi fostras till busiga pojkar och försiktiga flickor, till modiga riddare och väna prinsessor. Senare i livet hittar vi oss helt plötsligt i ett samhälle där pojkar har sämre studieresultat, där kvinnor utsätts för mer sexuellt våld, där män kvoteras in i högavlönade och prestigefyllda yrken, där forskning på hur sjukdomar drabbar kvinnor är eftersatt, där män inte anses som fullvärdiga föräldrar. Ser ni inte sambanden? Ser ni inte att orättvisorna och begränsningarna vi möter genom livet är direkt kopplade till hur vi behandlar barn?

Jag ser den här tröjan och blir förbluffad. Seriöst Zara, skäms ni inte? Ser ni inte hur skadlig den här inställningen är? Hur fel den är? Jag kan berätta för er, jag har både en man och ett barn som samhället ser som ”pojkar” – båda de gråter och de är inte mindre individer för det.

Hur kan ni med gott samvete producera sådan här skit? Det är så förminskande och skapar sådan press på barn att det borde vara förbjudet. Barn har känslor, och de har rätt till de känslorna, i alla lägen. Men genom den här pinsamma tröjan sänder ni signaler till alla pojkar som gråter hur fel de gör, hur de inte beter sig som de borde, hur de genast måste sluta för att ha kvar sin ”manlighet”. Vem gav er rätten att fatta de besluten? Ingen är svaret på den frågan. Ta lite ansvar och plocka genast bort de här sorgliga skapelserna från era butiker.

Våga vägra rosa och blått!

Nej, jag har inget emot varken rosa eller blått, Emil har kläder i båda färgerna så det svämmar över hemma. Men just när det kommer till vinterkläder (egentligen ytterkläder i allmänhet) så tycker jag att det i det närmsta sjukliga fokuset på rosa eller blått verkligen har gått överstyr. När jag lämnar eller hämtar på förskolan så möts jag av två oformliga blobbar, en rosa och en blå, i olika nyanser. När jag går in i affärerna är merparten av alternativen på vinteroverall antingen rosa eller blå. Visst finns det andra alternativ, men att hitta dem är svårt! Ett typexempel på detta är Åhléns som har overaller från Didriksons i sina affärer men enbart plockat in de rosa, de blå och de svarta. Jag som ville köpa en grön fick vända i dörren.

Varför vägra då? Det är som sagt inget fel på varken rosa eller blått men det finns fler färger! Jag avskyr den polarisering som blir när vi bara har två alternativ att välja på, det befäster tanken om att det är antingen eller som gäller. Det befäster normen om flicka respektive pojke som två motpoler. En begränsande och frustrerande norm som jag inte vill att Emil ska drabbas av. Jag kan dessutom förstå att det finns de som känner att det tar emot att köpa en rosa overall till en pojke (jag håller inte med, men jag förstår att steget kan vara stort) – att göra andra val än att slaviskt följa normen blir svårt när alternativen är antingen rosa eller blått. Var är mellanalternativen? Var är alternativet att inte sortera sitt barn?

Lösningen för oss blev internet. Såklart. Jag hittade den gröna Didriksonoverallen till ett bra pris, och till den blir det lila vantar och en gul mössa. Jag är nöjd, men Emil kommer nog vara en av få som står ut i mängden i vinter. Än en gång.

emils_vinterkläder

Allt köpt på Ladysbaby.se.

Ikväll blev jag censurerad av Coolkids – för att jag tycker att barn ska vara barn, inte dockor

Coolkids är en sida på nätet som har mycket härliga barnkläder, de har bland annat mycket fantastiska ugglesaker som jag gärna skulle ha till Emil. De har tyvärr också riktigt pråliga och olekvänliga accessoarer samt en riktigt tråkig attityd.

Karin tipsade mig om en bild Coolkids lagt upp på instagram på hårband till bebisar med blommor på, där blommorna var ungefär lika stora som bebisarnas huvuden. Och jag reagerade, inte helt oväntat, eftersom jag är av den åsikten att:

1) jag sätter funktion främst. Ja, hårband kan vara en bra grej, tex när barn har hår. Det hade dock inte dessa barnen. Och vad funktionen är i en gigantisk blomma som skymmer halva huvudet det har jag över huvud taget ingen analys om.

2) jag tror inte på att behandla barn som dockor, jag anser att barn är barn och att barn ska leka, inte vara fina. Finkläder hämmar barn, jag har sett och hört om allt för många barn (framförallt flickor, varsågoda att se ett mönster där pojkar uppmuntras vara aktiva och flickor passiva) som fått höra att de inte kan leka som de vill för att de måste vara rädda om kläderna. Och ja, i detta specifika fallet var barnen bebisar som inte leker så mycket, men börjar vi pynta dem då så vet jag inte var det tar slut.

20121205-104104.jpg20121205-104025.jpg

Emil i lekvänliga kläder. Tänker inte låna bilden ifråga, vill inte hamna i det bråket.

Karins tips löd ungefär: ”Detta kanske är något för ditt barn Elin” med en för mig tydlig underton av att hon visste att det definitivt inte var så, eftersom vi har i stort sett exakt samma åsikt i den här frågan. Jag kokade i ihop mina åsikter ovan i svaret: ”Nej, mitt barn är ingen leksak. Men kanske till någon av hans dockor.” En kommentar som jag tyckte var ganska snäll, med tanke på hur befängd jag tycker hela grejen är. Men Coolkids höll inte med, utan de tog bort kommentaren. De tog också bort Karins kommentar där hon enbart tipsade mig om bilden. Varpå jag ifrågasatte exakt vad i min kommentar som var så hemskt att det motiverade ett borttagande. Varpå de tog bort även den kommentaren, utan att bemöta. Varpå jag tröttnade.

Jag tycker det här visar på en riktigt tråkig attityd från Coolkids. Kloka Sofia (vars kommentarer fick vara kvar trots att de också var genomkloka) skrev att de borde ”stå för sina produkter” dvs inte bara skylla på att de säljer det som efterfrågas. Och det tycker jag kan appliceras även här. Vilket värde finns i att ha produkter som de inte står för? Och nej, jag tycker inte att ”det säljer” är ett argument. Företag måste ta ansvar. Klädföretag är med och skapar normer för såväl barn som vuxna och det håller inte att avsäga sig allt ansvar och skylla allt på konsumenterna, jämför till exempel med måttbandsskärpet som såldes på Lindex. Det var inte okej, men föräldrar köpte det ändå, tills Lindex såg sitt ansvar och bemötte(!) kritiken samt tog bort skärpet.

Ibland är det så enkelt, och ibland gör en det ännu enklare för sig och censurerar kritiken.

Den här bilden är lånad från SVT.

Jag är helt med på att var och en äger sitt instagramflöde, men vilket förtroende får ni för ett företag som inte har vett att bemöta sansad kritik utan skyller på att allt de gör det gör de för att tjäna pengar?

Elefanttröjan från Renis syhörna

Emil har en favorittunika som alltid genererar glada tillrop och glada miner. I give you: elfanttunika! Tunikan är sydd av Renis syhörna, en sysida på facebook som jag har köpt mycket av och jag är alltid nöjd med både bemötande och resultat. Det var till exempel hon som sydde de fantastiska minipluttkläderna till kompisarna Ebbe och Vincent i Skåne som behövde lite mindre kläder än vanligt när de föddes i vintras.

Ska du handla nytt? Kika då in och se allt fint som finns inne hos Renis!

IMG_20131006_170808IMG_20131006_183006

Nu behöver vi inte bada nakna i Turkiet!

Om en vecka är vi i Turkiet och har varit där flera dagar redan. SOM jag längtar. Jag jobbar varje dag fram till resan så när vi väl åker kommer det vara så skönt att vara ledig!

Igår löste jag det sista (nog) viktiga inköpet till resan, det vill säga baddräkt till mig och badbyxor till Emil. Och vet ni, för första gången i mitt liv så provade och köpte jag badkläder utan ångest. Det var en behaglig upplevelse som jag faktiskt gärna gör om. Kors i taket!

Baddträkten är från Twilfit. Jag kikade lite på några andra ställen och alltså, det fanns knappt något ens värt att prova men på Twilfit kände jag att jag kunde köpt i princip alla de hade. Sjukt att det ska vara så svårt att göra vettiga baddräkter. Jag har nämligen hört att baddräkter ska användas, inte bara tittas på – men jag kanske är ute och cyklar? Varför det blir baddräkt är förresten för att jag behöver skydda ärren på magen från operationen. Men ärligt talat så var det så skönt att ha på sig jag nog kör på baddräkt även i framtiden! Badbyxorna till Emil är från Lindex!

Underbara kläder till små och väldigt små barn

Alltså, barnkläder. Vilka möjligheter det finns och så mycket underbart det finns! Merparten av Emils kläder kommer ju från de stora kedjorna, vilket har med ekonomi och enkelhet att göra. Men det finns några guldkorn i garderoben som är köpta av privatpersoner som syr upp, det mesta begagnat men enstaka beställda. Och som jag älskar de kläderna!

För ett tag sedan såg jag en helt galet häftig elefanttröja på Facebook och kunde inte hålla mig i mer än några sekunder innan jag beställde den till Emil. Det gick helt enkelt inte att motstå. Några minuter senare insåg jag att det snart skulle födas två ganska små pågar nere i Skåne som behövde något fränt att sätta på sig, vilket inte alltid är så lätt när man är lite mindre än genomsnittet, så då uppdaterade jag min beställning. Nedan kan ni se resultatet. Jag är mer än nöjd! Hon som syr heter Renata och har en sida på Facebook som heter Renis Syhörna där man kan höra av sig om man är sugen på att beställa. Gör det, för det går snabbt (tog inte ens två veckor) och resultatet är helt underbart!

549843_473423562711068_1272833630_n 1361702331080 IMG_2376

Pikékragar och puffärmar

Jag förundras allt som oftast över hur viktigt det är för många att ständigt köna sina barn, till exempel genom vilka kläder de kläs i. Många som argumenterar mot genus ifrågasätter varför det bara pratas om kläder och färger hela tiden och hur det kan vara så viktigt med så små saker. Svaret är att det verkligen inte är det enda som är viktigt men det görs hela tiden relevant när det används för att sortera in barn i kategorier. När jag hämtar Emil på förskolan är 90 procent av barnen klädda i blått eller rosa.

Något annat som jag upplever som extremt könat är så futtiga saker som kragar och ärmar. Har ett plagg en pikékrage så är det automatiskt ansett som ett killplagg och har ett plagg puffärmar blir det genast ett tjejplagg. En tröja i mörkaste blått ratas av många pojkföräldrar om det finns den minsta lilla skrynkla på armen.

Och så är det vi som anses lägga för stor vikt vid småsaker?

Det övergår mitt förstånd hur något så ynkligt som en krage eller en ärm kan tillskrivas så mycket betydelse. Och hur rädda människor kan vara för lite färg och lite tyg. Jag förstår inte.

20120825-111216.jpg

Emil i tunika från Po.p. Mörk turkos med puffärmar. Han blir nog transa när han växer upp. Eller höna.

Stora lilla barnet!

Det har varit dåligt med bilder på sistone vilket  är direkt kopplat till min teknikkollaps, ingen telefon att spontanfota med och en seg dator som är jobbig att blogga från. Men, här kommer en, tagen häromdagen. Såhär urgullig är han nu, tio månader gammal.

PS. Byxor från Molo, mönster ”cups”, och tröja från Next. Älskar färgchocken, såklart!