Kategoriarkiv: Träning

Morgonträning en måndag

Imorse gjorde jag något som får de som känner mig att trilla av stolen av förvåning, minst. Jag gick upp tidigt och åkte och tränade före jobbet.

Förstå mig rätt, träna gör jag gärna, men jag är verkligen INTE en morgonmänniska. Alltså inte över huvud taget på något sätt. Vi pratar omöjlig att väcka, jag har tex blivit utdragen ur vindskyddet och UTKLÄMD ur sovsäcken (tänk kaviartub) på hajker i tonåren. Att frivilligt gå upp tidigt, lämna man och barn i sängen, och åka iväg är inte helt enligt min person. Definitivt inte en måndag.

Men i alla fall. Detta gjorde jag imorse, jag gick upp, klämde en knäckebrödsmacka, åkte till gymmet, köttade i 45 minuter och var sedan på jobbet vid nio. (Uppenbarligen gick jag inte upp jättetidigt enligt era referensramar, men det kan vi bortse ifrån.)

Eftersom jag fortfarande är lite stel/öm i knät körde jag ett pass med fokus på överkropp och bål. Och Jag är uppenbart förbannat otränad i överkroppen pga känner redan nu att jag kommer ha fruktansvärd träningsvärk imorgon. Det blir väl så när en tränar för en sport som i huvudsak aktiverar benen, överkroppen hamnar lätt på efterkälken, vilket inte alls känns bra så det blir nog fler överkroppspass för att kompensera derbyträningen.

Anna bra grej med detta: även om det var plågsamt att gå upp så var det längesedan jag vår såhär pigg under dagen. Jag kan annars vara segstartad och ganska trött under dagarna, men idag har jag inte alls varit det. Ett vinnande koncept alltså, synd bara att tröskeln är så hög.

IMG_20140519_110111

Påskjogg

Såhär har jag inlett min påskafton, med en kort joggingtur i skogen. Knät känns ypperligt, tackar som frågar, och det var skoj med lite mer utmanande underlag än vanligt. Även om det gick långsammare än långsammast eftersom jag ville vara säker på att knät skulle tycka det var okej. Nu ska jag hem till svärfamiljen och fira påsk!

IMG_20140419_121244IMG_20140419_120947

Jag har inte somnat än så det räknas inte som imorgon än

Ett inlägg om dagen i hundra dagar… Inte det enklaste. Klockan är över midnatt men såklart sover jag inte än så detta får räknas som dagens blogginlägg.

Idag har jag jobbat, inte helt oväntat, varit på föreläsning bredvid gamla jobbet och haft blandade känslor, samt varit i Gustavsberg och åkt rullskridskor.

Egentligen hade vi vanlig träning idag också, men den var för kort och för sen och för långt bort för att jag skulle kunna motivera den långa pendlingen. Samtidigt var jag inställd på att rulla idag så som kompromiss åkte jag och Ämma till rinken i Gustavsberg och köttade i två timmar. Mindre restid, mer åktid. Fast mycket tråkigt att missa vad som nog var en superbra träning med de andra!

Å andra sidan var det skönt att verkligen kunna fokusera på att träna på det jag känner att jag behöver träna på. Vi hade liksom hela tracken för oss själva. Jag tränade bland annat på olika stopp och att åka baklänges. Sedan åkte jag snabbt också. För det är ju alltid roligast!

Inom roller derby finns något som kallas minimum skills. Det är ett skillstest du måste klara för att få tävla i sanktionerade matcher. Typ. Googla om ni är nyfikna eller fråga så förklarar jag. I alla fall. En del av det testet är att en ska åka 27 varv runt banan på 5 minuter. Och jag ville testa hur jag låg till. Inte för att jag är där än, men för att ha något att jämföra med. För att veta hur mycket mer som krävs.

Så Ämma tog tid och jag åkte. Och dra på trissor! Nej jag klarade inte 27 varv, men nog fan klarade jag strax över 25! Trots att jag inte tryckte helt och trots några teknikmissar. Det känns såklart skitroligt och mycket lovande. Nästa gång sitter det (nåja, kanske inte nästa gång, men tidigare än vad jag först hade trott!)

Är du mer nyfiken på derby? Läs gärna min roller derby-blogg derbylove.se.

image

Derbylove

Idag trotsade jag förkylningen som ännu biter sig fast och åkte på derbyträning. Först rullade vi en sväng ute, och sedan var det på-riktigt-träning.

Trots att jag är helt sänkt nu så var det såå värt det!

image

image

image

Bilder från Alfva!

Löparveckan som kom av sig

Jag hade storslagna planer för den här veckan i form av flera planerade löppass, en stund i gymmet och derbyträning på lördag. Men igår vaknade jag upp med halsont och jag lider idag av en fruktansvärt snorighet (eller, nja, men ändå). Min plan är att vara kurerad imorgon eller så, lagom till träningen på lördag. Men allt dessförinnan har jag valt efter noggrant övervägande (samt tillsägelser) att ställa in.

Jag vill ju inte riskera derbyträningen liksom!

Det innebär att jag är hopplöst efter i #RöhnischSuccess, inte så konstigt eftersom löpträningen kommer efter derbyn på priolistan. Men ändå tråkigt. Fast mest ändå så spelar det ingen roll. Jag springer när jag kan och hinner – det är roligt och jag blir bättre, bara kanske inte i den takt jag hade önskat. Min tanke är nu att känns det bra efter lördagens tränign så satsar jag på ett löppass på söndag. Det är ett myspass som står närmst på schemat vilket känns lagom efter de flera timmars rull som jag hoppas få till i helgen. Och sen är det en ny vecka med nya stunder att fylla!

IMG_20140401_222804Post-derby-hjälmhåret är något som inte är av denna värld alltså…

 

Avklarat coopertest inför #RöhnischSuccess – nu kör vi!

För några veckor sedan påbörjade jag RöhnischRunningSchool 5 km, eller #rrs5. Min tanke var att det var ett bra verktyg för att springa fem jäkligt bra km, vilket är ett delmål för mig. Det var inte en felaktig tanke på något sätt men just det programmet är i första hand för den som inte kan springa fem km – vilket jag uppenbarligen kan. Så när det nyligen dök upp en ny löparskola just med syfte att förbättra sin tid på en vald distans blev det naturligt att byta spår.

Nu är alltså planen att köra #RöhnischSuccess – en löparskola från Röhnisch i samarbete med Lofsan.se och Allakanträna.se.

Jag kör på femkilometersskolan, det räcker utmärkt i kombination med derbyn 1-2 gånger i veckan och ett styrkepass eller två mellan varven. Löparskolan innebär tre pass i veckan i sex veckor, men jag ser inga måsten i att köra i det tempot just eftersom jag tränar annat parallellt. Det får ta den tiden det tar. Men vem vet, just nu är jag så taggad att jag nästan hoppar av stolen så det kanske blir att jag håller tempot ändå.

Igår var det då dags för det förberedande passet – ett coopertest (hej skolgymnastiskångest!) Det innebar att jag skulle springa tolv minuter, så fort och jämnt jag kunde, och se hur långt jag kom. Jag joggade bort till elljusspåret och satte fart, och jävlar i min lilla låda vad det gick undan! Jag kom nästan två varv på min runda och sedan joggade jag en sväng i skogen som nedvarvning. När jag kom hem mätte jag hur långt jag hade kommit och kunde konstatera att jag på mina tolv minuter sprang fantastiska 2,37 km.

TVÅ KOMMA TRETTIOSJU KILOMETER.

För en annan kanske det inte är något att stoltsera med. Men för mig som har sett löpning som helvetet på jorden och knappt kunnat springa ens när jag varit i ”min bästa form någonsin” är det här en sån jävla seger att det är sjukt. När jag gjorde lumpen och förvisso var i sämst form i min grupp men i bäst form dittills i mitt liv tog jag mig runt milen på 1 timme och 45 minuter. Det är typ baklänges. Det som var i vägen då var både min kondition men också mentala spärrar. Jag kunde för mitt liv inte se mig själv som någon som kunde springa. Och nu står jag här, jag är stolt, jag presterar saker som är bra, jag känner att jag kan mer, jag ser min potential.

Jag kan tydligen springa?

Den där operationen jag gjorde har verkligen gett mig en chans att äga mitt liv. Det är inte tack vare operationen som jag kan springa, det är min egen förtjänst, men operationen har verkligen varit stegen som gav mig chansen att ta mig över tröskeln. Så jävla häftigt.

IMG_20140324_183440Suddig men sjukt nöjd.

Blogger boot camp 2014 – vilken resa!

Igår var jag på Blogger boot camp för första gången i livet, men förhoppningsvis inte den sista. Jag hade jätteroligt och kroppen fick verkligen jobba! (Ja, det känns idag…)

Tusen tack till Mela och Sofiaträningsevent.se som skapade en helt fantastisk utmaning som jag fick ta del av. En sak är säker, vi ses igen!

bbc14_1Planen var fem pass och en föreläsning, det blev så fast inte som tänkt utan jag kastade om lite mot slutet av dagen. De fyra första passen jag körde var:

  • Crossfit – Blogger’s Quad WOD – skoj men min burpeeskvot blev mer än fylld!
  • Intensify with Casall HIT – det var riktigt skoj att testa alla redskapen, och det gör jag gärna igen, men liiite trångt för att verkligen använda vissa av dem.
  • Krav Maga – självförsvarskampsport. Jag har blåmärken och träningsvärk som heter duga. Det var superskoj! Jag fick intensiva lumpenflashbacks som gav rejält adrenalinpåslag. Fick hålla mig från att skrika ”JA KAPTEN!” när vi fick instruktioner. Det var skönt att detta tog mest på överkropp och bål eftersom övriga pass mest tränade ben.
  • KettleWorX – ett gruppträningspass med kettlebells. Jag gillade konceptet men var helt mosig i huvudet och orkade inte leta upp energin. Körde på halvfart och hoppas få testa en annan gång när jag har mer att ge!

Fyra träningspass på raken var dock mer än nog, och ett femte hade jag inte klarat av. Klok som jag är bytte jag därför parkouren mot en föreläsning. Det var lite synd att missa parkouren men jag hade varken ork eller vilja att göra det bra. Istället lyssnade jag på föreläsningen ”Specificitet, syfte och träning för att uppnå ett visst mål” med Jakob Gudiol som driver bloggarna Traningslara.se och Tranastyrka.se. Det jag verkligen tar med mig från den föreläsningen är vikten av att variera min träning, jag vill nå längre, bli snabbare och starkare. Och ska jag komma dit behöver jag jobba på att träna på olika sätt och med olika intensitet. (Han sa mycket mer, men det var just detta som fastnade hos mig.)

Eftersom jag inte hade lust att sitta still två pass i rad bytte jag in mig på passet Flow and grace med Jessica Clarén sist under dagen istället för min planerade föreläsning. Det var också ett mycket bra beslut, det var ett rörlighetspass som verkligen gjorde sitt och förmodligen hjälpte mig att inte vara totalt utslagen och stel idag.

Efter välbehövlig dusch tog vi oss till Vapiano för middag, därefter till Scandic Anglais för mingel och prisutdelning. Jag vann inget, inte helt oväntat. Däremot vann Emmah, en bekantskap från länge, länge sedan som jag helt oväntat sprang ihop med på eventet, ett riktigt häftigt pris i form av presentkort på utbildning från SAFE. Mycket skoj!

bbc20141En av få bilder på mig. lite bittert med tanke på hur mycket som fotades. Men skoj hade jag oavsett om det syns på bild eller inte!

På det stora hela hade jag en fantastisk dag. Passen var bra, bjudpåsen var utmärkt och sällskapet trevligt!

Bäst under dagen? Det måste nog vara Krav Magan, lite oväntat. Det var svettigt, lerig och det gjorde ont. Men adrenalinet! Jag fick intensiva flashbacks från lumpen vilket både var häftigt och lite läskigt. Tätt efter kom Casall HIT. Det hoppas jag på att kunna prova igen, kanske senare i vår när de kör igång HIT in the park här i Stockholm!

På bästlistan kvalar nog Sodastreams medverkan in också, ny flaska att ta hem var mycket välbehövligt eftersom våra sjunger på sista versen och deras nya smaker var verkligen toppen!

Sämst under dagen? Det var nog att jag inte gick på något av löppassen, när jag bokade hade jag inte inlett löpsäsongen och var helt inställd på att jag inte skulle göra det heller. Men nu trånade jag efter löparna som fick öva teknik, något jag verkligen hade velat göra!

Lärdom inför nästa år? Boka smartare! Tre riktigt tuffa pass direkt på förmiddagen gör att det är svårt att hålla hela vägen. Nästa år satsar jag på jämnare fördelning och lugnare start.

bbc14_2

Bilder från uppochhoppa.se.

Vilken dag! Blogger boot camp is the shit!

Tröttheten alltså, överväldigande. Både i kropp och knopp. Jag har verkligen haft en sjukt bra dag på blogger boot camp. Det blev fem pass och en föreläsning, fast med viss omstrukturering. Oavsett så blev det en bra dag. Nu sitter jag här, lycklig med blåmärken på armarna och ska strax gå och sova. Jag misstänker att jag kommer sova bättre än på länge!

bbc14_gruppbildBild från uppochhoppa.se.

 

Just nu är jag inte på parkour

Fem pass på en dag alltså, det var kanske lite att ta sig vatten över huvudet. Så sista passet, parkour, bytte jag mot en föreläsning. Att vara realistisk är en bra grej.

Parkour är liksom inget en gör när kroppen inte orkar och huvudet inte längre är med. Vilket är synd, jag skulle gärna prova parkour men det får vänta till en annan dag.

I övrigt är Blogger boot camp åsm! Passen har varit bra och inspirerande, att köra krav maga igen gav överväldigande lumpenflashbacks. Förmodligen kommer det även innebära saftiga blåmärken på underarmarna. Men det var kul att slåss!

image