Kategoriarkiv: minnen

Ni säkerhetskopierar väl?

Jag letade som sagt efter lite bilder, men, vet ni vad, de är nog borta. Datorstrul och datorbyten och dåliga rutiner har gjort sitt och en hel massa bilder har försvunnit på vägen. Som tur är så har jag stundvis varit duktig på att ladda upp bilder på Facebook och på diverse bloggar vilket innebär att de flesta bilderna går att hitta och spara om. Men fråga mig inte var originalen är, för det har jag ingen som helst aning om.

Bilderna nedan är från Emils första år (4-12 månader). Tack facebook för att ni sparat bilderna åt mig när jag varit för slarvig för att göra det på egen hand.

emil_1_år_001 emil_1_år_013 höst_2011_002 höst_2011_006 höst_2011_020 jul_2011_004 jul_2011_011 sommar_2012_001 vår_2012_001 vår_2012_014 vår_2012_018

En titt i arkivet: Emils första segling

Idag är det prick två år sedan Emil premiärseglade. Det var en solig fredag och vi begav oss hela familjen ut till Vindalsö för en scouthelg. Det var en fantastisk helg och härlig segling. Emil satt lite i knät och undrade vad det var vi hade stoppat ner honom i (flytvästen) och sedan sov han i liggdelen från vagnen som fick stå i sittbrunnen.

Underbara minnen!

wpid-IMAG1219wpid-IMAG1220 wpid-IMAG1225wpid-IMAG1226

Bitter och missunnsam?

Förra helgen verkade HELA bloggosfären vara på Astrid Lindgrens dag. Förutom jag. SNYFT SNYFT!

Nej, jag är inte bitter och missunnsam, men jag ÄR avundsjuk. För min egen skull. Många av mina finaste barndomsminnen är från Astrid Lindgrens värld. Vi var där varje sommar (minns jag det som) och jag älskar verkligen ALV. Jag var där för några år sedan med min halvsyster som är 13 år yngre och även som vuxen så uppskattar jag stället enormt. Min favorit har alltid varit Mattisborgen, jag älskar Ronja och kan inte vänta på att få läsa Ronja med Emil.

Men åk dit då!? (Kanske ni tänker…)

Ja, det ska vi göra. Nästa år. För trots att jag skulle kunna åka dit enbart för min egen skull så kände vi i år att vi 1) inte hann med eller hade råd, 2) att Emil faktiskt var för liten för att uppskatta det. Så vi sparar på det till nästa sommar. Men nästa år, då jäklar blir det åka av. I år lanserades ju nya Katthult och HERREGUD vad jag ser fram emot att få uppleva det med Emil. Jag gissar att det bara blir bättre till nästa år!

20130905_064021 20130905_064209 20130905_064259 20130905_064414 20130905_064436Tre somrar på ALV, återupplevda genom de fantastiska fotoalbumen som min mamma har gjort till mig. Jag gillar bilden på Mattis btw, en föregångare den där, han har nog Instagram idag.

#throwbackthursday på instagram

På instagram sysslar folk varje torsdag med att lägga upp gamla, nostalgiska bilder på sig själv under taggarna #throwbackthursday och #tbt. Ikväll tittade jag igenom ett par av mina fotoalbum från när jag var liten och hittade de här pärlorna!

image

Fem år gammal. Charmig värre.

image

Jag och mamma. Det finns de som hävdar att vi är lika…

image

Sjukt modig jag är. Sex år gammal.

Fler bilder finns på min instagram. Jag heter @elinwikander!

Min lilla bebis är inte minst längre – ett år på förskola

För ganska exakt ett år sedan började vi skola in Emil på förskolan. Han var då knappt 14 månader och med marginal yngst på stället. Han blev snabbt lite av en maskot och har landat i att vara yngst och jag tror att det har fungerat bra, det har bara varit han som de behöver ha extra koll på, han har fått mängder av kärlek från både de andra barnen och personalen. Trots mina tvivel så har det ändå fungerat bra för honom på förskolan ända från start, kanske just för att han verkligen var ensam om att vara så liten och därmed inte har behövt konkurrera med sina behov.

I alla fall. Idag pratade jag lite med personalen när jag hämtade och förhörde mig om hur det såg ut med inskolningar. Och nu är det fyra nya små barn som alla är yngre än Emil. Så från att ha varit yngst i ett år (!) så har han nu flera yngre barn att förhålla sig till. Min lilla bebis är inte så liten längre. En chockande insikt för mig, och jag undrar hur det ter sig i hans huvud. Spännande och skräckinjagande på samma gång, för både mig och Emil.

En av de första dagarna på inskolningen. Emil tog det som en chef, såklart, och dazzlade alla med sina ätarskills. Ni ser ju!

Nostalgi

Sena kvällar när jag har tråkigt men inte orkar gå och lägga mig brukar jag sitta framför datorn och läsa bakåt i bloggen. Inlägg som är några år gamla skiftar ganska mycket i kvalitet (lär säga samma om det jag skriver nu när jag läser igenom högfärdigt om några år) men det är otroligt värdefullt att ha ett arkiv sparat. Minnen som dyker upp när jag läser bakåt är guld värda. Resan i livet är något av det vackraste jag vet.

En fin sak jag hittade idag var en serie inlägg jag skrev till David för drygt två år sedan, på dagen tre år sedan vi träffades för första gången. Bloggpussen som jag så fint kallade var ett substitut för att jag även då var i Skåne i flera veckor och därför inte kunde pussa på honom på riktigt när vi hade årsdag och allt. Jag skrev bland annat om hur vi träffades, och vad det första David någonsin sa till mig var – jag minns fortfarande det exakt, ord för ord. Vissa saker glömmer man aldrig.

Jag brukar också läsa om dagarna kring när Emil kom till världen. Det är en rolig historia som går ungefär såhär: tidigt i graviditeten sa jag strängt till Trollet i magen att från och med vecka 37+0 är det fritt fram att komma ut. Klockan två på natten i v 37+0 vaknade jag och vattnet gick över hela sovrumsgolvet. Ungefär som i Hollywood. Sen tog det förvisso två dagar till innan han kom, men snacka om lydig unge! (Sen dess har det bara gått utför…)

En lite sorglig sak som slår mig i stort sett varje gång när jag nostalgitrippar i bloggen är saknaden efter vår katt Telma. Det är över ett år sedan hon försvann nu och det är så tomt efter henne. Det är till och med så tomt att jag saknar alla jäkla djur hon drog in, levande och döda. En gång vaknade jag och hittade en död ekorre på vardagsrumsgolvet. En annan gång plockade hon in en levande mus som hon jagade flera varv runt lägenheten innan vi fick tag på den och kunde utvisa den… Eller, okej, bonusdjuren saknar jag inte alls. Men Telma, henne drömmer jag ofta om. Tänk om hon bara en dag kom tillbaka.

En av de första bilderna på Emil i bloggen, några dagar gammal. Världssötast!

Nostalgi i barndomshemmet

Den här bilden hänger i hallen hemma hos min mamma. Varje gång jag tittar på de fina inramade bildena så känns det väldigt speciellt, en blandning mellan att tiden går otroligt fort samtidigt som att vissa minnen känns dagsfärska. Om någon undrar så är det jag i blått på två bilder, ifrån väldigt olika tillfällen.

IMG_7172