Kategoriarkiv: Förlossningsberättelser

Några nya förlossningsberättelser

På väldigt kort tid har tre bloggare jag följer lyckats klämma ut tre urgölliga små börn samt vars ena helt fantastiska förlossningsberättelser. och ni vet ju hur jag är, jag älskar förlossningsberättelser och jag vill såklart dela med mig av det goda. Alltså, I give you:

Nova om Alexis
KattaKvack om Morris
Mirijam om Sigge Scott

Emil nyfödd efter hjälp av sugklocka och yttre tryck. Läs hela min förlossningsberättelse.

Förlossningsberättelser – ett beroende som aldrig mättas

Ända sen långt före Emil bodde i magen så har jag läst varenda förlossningsberättelse jag kommit över. Och fast det är två år sedan Emil kom, och länge länge till eventuella syskon väntas så läser jag fortfarande med liv och lust. Jag har en kategori med mina favoriter bland nätets alla förlossningsberättelser som jag verkligen rekommenderar för dig som precis som jag tycker att förlossningar är något av det häftigaste som finns!

Nu har jag samlat på mig några nya guldkorn som får sälla sig till skaran, läs och njut/förfasas/dröm!

När Nova föddes
Ewonne om Astrid
Our family med Matilda och Tora
Med bebis i Bagis om Alex
Erika om Ebba
Idas mirakel om Collin
Emma om Alice
Kerstin om Elis
Therese om Elis och Maya
Ida om Stella
My family om Kian och Minelle
Psyksmurfen om Elias
Colombialiv om Gael
Kattdagis om Arvid del 1 och del 2

Har du en fantastisk förlossningsberättelse på lut? Tipsa gärna i en kommentar!

Min Emil, alldeles nyförlöst med sugklocka och yttre tryck. Här kan du läsa hela min förlossningsberättelse.

Dag 3 av 50 – dagen när Emil kom till jorden

Det blir en favorit i repris idag, eller, i fredags fast idag. Det där med att hinna ikapp har gått sådär och jag orkar inte idag heller. Men jag lovar er 50 dagar om jag så ska stryka med på kuppen! (Risken är dock överhängande att Apan föder barn innan jag är klar, men det kanske inte gör så mycket…)

Förhistoria: natten till onsdag går vattnet, jag springer runt lägenheten i panik klockan två och packar väska och ringer till förlossningen. David sitter yrvaken i sängen och fattar ingenting. Eftersom jag inte har några känningar åkter vi in för kontroll först på morgonen på onsdagen. Inte heller då är det någon action utan vi avvaktar och får tid för igångsättning på fredagen om inget händer dessförinnan.

 

Berättelsen om dagen när Emil kom till världen

På kvällen den sjunde juli (en torsdag) klockan 21.00 får jag den första värken, jag har haft lite molvärk tidigare under kvällen men nu känns det ordentligt. Jag sover inte mer än en timme den natten utan ligger i sängen och kämpar med värkarna istället. Jag använder TENS och värmekudde för att lindra smärtan.

CTG på magen, morgonen efter att vattnet har gått.


På fredagsmorgonen ringer vi förlossningen på Danderyd, de har plats och välkomnar oss in. Vi kommer in vid åtta, de sätter ctg vilket krånglar lite eftersom det är en ny apparat (trådlös, världens grej!). Jag blir undersökt runt nio första gången och är då öppen tre cm redan vilket läkaren tycker är jättebra efter 12 timmars ganska lugnt värkarbete hemma. Eftersom vattnet har gått så vill de inte att det ska ta för lång tid, de sätter därför in en ballong för att reta igång mitt egna värkarbete mer. Ballongen är jobbig, den ger molvärk som är långt värre än värkarna jag redan haft och till skillnad från värkarna så får jag ingen paus utan det gör ont hela tiden så jag kallsvettas och mår illa. Jag får citodon efter en stund men den hinner inte börja verka innan ballongen glider ut av sig själv efter en dryg halvtimme.

Efter det vill de avvakta en timme för att låta min kropp jobba på lite själv. Jag hinner ta en dusch och gå på toa innan de undersöker mig igen. Nu är jag öppen fyra cm men har väldigt mycket tapp kvar.

De sätter värkstimulerandedropp på mig klockan 12.30 och de gör ännu ett CTG för att se hur kroppen reagerar på droppet. I samband med det så sätter de skalpelektrod på bebis eftersom det är svårt att få en bra registrering på honom när jag står upp. Barnmorskan säger att hon ska komma tillbaka om en halvtimme och höja, men ni vet ju hur det är i vården, det blir inte alltid som de säger.

Vid halv ett är det skiftbyte och klockan ett kommer min gamla och nya barnmorska in, då höjer de droppet. Efter det gör värkarna mer och mer ont och jag har svårt att lägga mig ner eftersom det känns obehagligt så jag står upp met stöd av saccosäcken i sängen. Jag använder TENS-apparaten mycket och det funkar ganska bra. 14.30 undersöks jag igen efter två timmars intensivt värkarbete, jag har inte öppnat mig mer till mitt stora förtret men tappen är helt utplånad.

Nu är det inte så roligt. När David inte fotade masserade han min rygg, det var förjävla skönt.

Jag har nu alltså skitont och värkar utan några pauser att tala om, det gör ont och är jobbigt så jag provar på barnmorskans inrådan lustgasen. Det lindrar lite men jag blir snurrig av den och mår dåligt så jag slutar med lustgasten och använder min bästa vän TENS isället. Värkarna börjar dock blir för starka för att det ska göra mycket nytta och när jag höjer TENSen till max stör det kurvan och barnmorskan säger ifrån. Istället föreslår sjuksköterskan EDA. Inför förlossningen var jag extremt tveksam till EDA, konceptet nål i min rygg var inte dete minsta intressant. Men gissa om jag hade ångrat mig, jag tvekade inte en sekund när frågan väl ställs. Klockan är nu ungefär 15.00 och droppet sänks lite i väntan på EDA eftersom jag har värkar i princip konstans och det är superjobbigt. Narkosläkaren kommer tacksamt snabbt och EDAn gör inte så ont att sätta bortsett från sticken vid lokalbedövningen och visst obehag när det petar runt i ryggen. I sammanhanget är det hursomhelst inget som stör eftersom värkarna gör så mycket ondare. vid 15.45 så är EDAn lagd, bedövningen tar sedan väldigt bra, ingen smärta alls att tala om men full koll på kroppen och jag kan vila och slappna av, vilket behövs för att kroppen ska kunna arbeta mer effektivt. Jag får äntligen i mig lite energi i form av lite fruktsoppa och jag kan andas ut och prata med David. Jag känner ett tryck när värkarna kommer men det gör inte ont längre.

En dryg timme senare ringer vi efter personalen efter att det har runnit till rejält med fostervatten och är alldeles blött i sängen, i samband med detta vill jag gå på toa och kissa. Dessutom är jag, tror jag, sjukt bajsnödig (I shit you not, jag trodde verkligen det!). Såhär i efterhand så kan man väl konstatera att det var ganska korkat att tro det men jag kunde för mitt liv inte greppa att det skulle ha gått så snabbt så att det började trycka på så mycket på så kort tid. Jag försöker bajsa, men det går inte, och när jag slutligen ger upp och blir undersökt av Barnmorskan 17.15 så konstaterar hon att jag är fullt öppen. Det hade tryck på ganska bra en stund innan vi ringde på barnmorskan så på mindre än två timmar öppnades jag 6 cm.

Bebis har dock en bit kvar ner innan det är dags att komma ut. Först ligger vi kvar i sängen men barnmorskan föreslår förlossningspall eftersom de öppnar upp bäckenet bra och ger bebis bra förutsättningar för att komma ner, jag är skeptisk men går med på det. Jag sitter sen på den mellan 17.50 och 18.10. Fy farao säger jag bara, det var de kraftigaste värkarna jag kände under hela förlossningen, det tryckte på något sanslöst och det kändes sjukt intensivt, det gick verkligen inte att såt emot. CTGn rusade i taket under de värkarna på ett sätt som den inte gjorde någon annan gång under förlossningen och det var verkligen en befrielse att få släppa efter och tryckte på.

Eftersom man bara ska sitte på pallen i ca 20 minuter så tar jag mig 18.12 upp på alla fyra i sängen. David passar då på att gå för att lägga på mer parkeringspengar. Barnmorskan kommer in under tiden och vill undersöka mig, då konstaterar hon att bebis redan står vid bäckenbotten och att det är dags för honom att komma ut och jag får vända mig till gynläge. Jag protesterar och säger att David är ju inte här men han kommer som tur är tillbaka snabbt och får en smärre chock när det helt plötsligt händer en massa i rummet.

Nu är allt som i ett töcken, jag tror på fullaste allvar att jag har timmar kvar av smärta innan något skulle kunna hända men helt plötsligt så ska jag börja krysta. Läkare kallas in direkt för att sätta sugklocka eftersom bebis är stressad och hjärtljuden går ner. Klockan är 18.15. Jag känner inga värkar alls eftersom det gör ont överallt och hela tiden, dessutom hade de sänkt droppet och det var ingen kraft i mina egna värkar. Jag hör bara hur läkaren säger att bebisen måste komma ut nu eftersom han mår dåligt. När jag hör det får jag panik och säger att jag inte känner när jag ska krysta och att de måste säga till mig. Jag krystar några gånger och 18.32 föds Emil efter en kvarts krystarbete med hjälp av sugklocka och tryck på magen av barnmorskan. Han mår bra, skriker direkt och landar på mitt bröst. Han väger 3090 och är 50 cm lång och föds i v 37+2. David får klippa navelsträngen, jag sys tre stygn och sen får vi lära känna varandra. Emil bajsar ner David det första han gör och det skrattar vi gott åt, sedan får vi äta och jag duschar och kissar. Efter det beger vi oss till BB-hotellet och påbörjar vårt fina liv tillsammans.

En väldigt nyckläckt Emil, bara minuter gammal, med världens mest missformade huvud på grund av sugklockan.

En lycklig mamma med världen kletigaste lilla underbaring på bröstet.

PS. För den som orkade läsa ända hit och är sugen på fler förlossningsberättelser så har jag samlat flera favoriter i en helt egen kategori. Klicka in och läs!

Förlossningsberättelser

Jag gillar ju att läsa förlossningsberättelser och jag vet att det är många andra med mig som gör det. Därför har jag en hel kategori tillägnad till förlossningsberättelser där jag har samlat några av min favoriter. Här kommer tre till som kan sälla sig till den skaran, trevligt läsning!

Emelie om Oliver och Lova

Alfvan om Lilla A och om Liten del 1, del 2

2011-07-08_10-08-15_484

CTG på min förlossning som ni kan läsa om här.

Ett helt gäng förlossningsberättelser till

Jag har ju en hel kategori full med förlossningsberättelser, men det var ett tag sedan jag uppdaterade eftersom jag inte har hittat några roliga på ett tag. Idag sprang jag dock på en helt ny och så hittade jag en gammal favorit som snart är ett år gammal men som jag (nog) inte länkat till tidigare, sen helt plötsligt kom jag på flera stycken andra som jag inte heller länkat till och så blev det en hel hög till slut. Läs och njut! Har ni några roliga/bra/fina att dela med er så lämna gärna en kommentar!

Audhumble om Toadie
Katta Kvack om Eddie
Baby Bear om Klara
Ewonne om Eila
Fifi om Elly
Malin om Ellie

Vad säger ni föresten om namnvalen, E verkar vara en rätt populär bokstav.

2011-07-08_18-35-41_679

En kladdig Emil på mitt bröst efter min förlossning, missa inte min fantastiska förlossningsberättelse !

Min förlossning i twitterform

Här kommer det, min förlossning i form av de tweets jag skrev från det att värkarna satte igång tills det att Emil var med oss.

Torsdag kväll/natt:

Det börjar göra lite ont nu… ibland typ… #twittbebis
Nu ska vi prova TENS. #aj? #livrädd
Okej, TENS är min vän <3 #twittbebis
Okej. Nu gör det ont. Värkar. Korta och inte så ofta men nog fan är det värkar. #twittbebis
Alvedon hjälpte noll kan jag berätta. Och det där med sömn ser oljust ut… #twittbebis
Just nu är det alltså jag och min TENS mot världen. #twittbebis
Tweetsen i mitt twitterflöde har precis passerat gränsen mellan att vara kvällens sista till att bli morgonens första.
Snälla Twitter, vakna nu, jag har tråkigt!
Nattlig status: jag fick sova en hel timme innan! Ont som fan gör värkarna men fortf oreg. David snarkare, jag jämrar mig. #twittbebis
Fredag:

Nu är vi på förlossningen. Får se vad natten har åstadkommit… håll tummarna är ni söta! #twittbebis
3 cm. Nu ballong. Aj som fan. #twittbebis
Natten hade gjort tre cm vilket tydligen var väldigt bra. Nu har ballongen gjort sitt och jag har fått citodon = inte jätte ont just nu. #fb
Crazy smile, direkt från förlossningen #twittbebis *
Hejarop är fint. Tack alla fina!
Inne igen efter en kort promenad och frisk luft. Värmekudde på ryggen gör just nu bra saker med mig :)
Nu dagens tredje ctg och nål i handen för värkstimulerandedropp. Dessutom har jag äntligen kommit i en fin landstingsskjorta #twittbebis
4,5 cm. Dropp kopplat och världens sexigaste nättrosor på!
Det är varmt. Det gör ont. ungefär så.
EDA, fina grejer det…
Att be om Eda, trots tidigare skepsis, var det bästa beslutet hittills. Nu kan jag andas igen… tack för alla fina ord <3 #twittbebis
Från fyra cm till fullt öppen på ca tre timmar. Nu ska den bara ner och ut också… #twittbebis
Fredag kväll:

För en dryg timme sedan tittade världens finaste bebis ut. Tio fingrar, tio tår och ett huvud fullt av rött hår. #twittbebis
Lördag:

Tack för alla hejarop och grattis. Gårdagen var det största och läskigaste någonsin. Vi mår bra alla tre men är trötta. #twittbebis
#twittbebis var för övrigt 50 cm lång och vägde 3090 gram. Mindre än vad jag väntade mig.
Förlossningens tre värdeord: Aj, Eda och sugklocka. Allt gick bra hela vägen men det blev lite stressigt mot slutet bara. #twittbebis
Lite av allt det fina som sas till mig:

det är inte så lätt sova när man har värkar… Lycka till idag! / Fifiskirt
heja dig! Snart #twittbebis / Dekaminska
Jag kan inte bestämma mig för om det är galet eller beundransvärt att du twittrar dig genom detta… Lutar åt båda! Lycka till! / Huusmann
Du är så jäkla cool och fantastisk som gör det här, kom ihåg det! (fast det glömmer man kanske knappast). / EllenAmelie


*Den enda bilden jag twittrade, ganska tidigt, jag har ju inte ens den obligatoriska landstingsskjortan på mig än.

Fler förlossningsberättelser

Ni vet ju att jag gillar förlossningsberättelser, så här kommer tre till:

Linda om Anton
Caro om Novelia
Nina om Märta

Här hittar ni min förlossningsberättelse. Om ni vill läsa fler så har jag samlat en massa i kategorin förlossningsberättelser. Har du någon bra förlossningsberättelse att dela med dig av? Lämna en kommentar!

IMAG0627

Min tjockismage på förlossningen morgonen efter att vattnet hade gått. 2 1/2 dygn tog det sen innan Emil tittade ut!

Förlossningsberättelser

När jag var gravid upplevde jag att det fanns två läger angående det här med förlossningsberättelser. Många sa åt mig att inte läsa eftersom det bara skulle skrämma upp mig att läsa om alla andras hemska upplevelser (de sa samma sak om program som En unge i minuten och annan förlossingsTV). Sedan fanns de dem som uppmuntrar till informationssökande, och till det här lägret ansluter jag mig. Jag tror på att veta, att känna till en så stor del av verkligheten som möjligt. Så därför läste jag så många förlossningsberättelser som jag bara kunde, och nu tänker jag att det kanske är någon mer därute som tänker som jag och till denna okända syster vill jag nu ge en hel drös med länkar till förlossningsberättelser ute i bloggosfären.

Min förlossning
Stina om Dante och Ilon
HotMama om Movits
Liw om Mait och Alma
Lofsan om Sixten (skriven av partnern) och Baxter
Milias mamma om Milia
MrsViper om Harry
Vi2blir3 om Alice
Mickasj om Izabelle
Mansondust om Seven och Oxy
Lady Dahmer om Tamlin
Sophia om Ava

Jag under min förlossning med Emil:

2011-07-08_13-57-23_687

Här finns några andra samlingssidor med mängder av förlossningsberättelser:

Bloggmammor
Babycenter
Livets stunder
Mammamaffian
Min Bebis


Är det någon därute som vill dela med sig av sin berättelse eller tipsa om någon annan är det bara att lämna en kommentar!

http://blogg.alltforforaldrar.se/lofsan/2009/08/06/forlossningsberattelse/